När man inte längre har festevenemang i den högra spalten i Facebook är man tvungen att inse att inse att studieåret officiellt är över.

Jag har just sökt översättningsjobb med frasen: "Olen lehtenne ruotsinnoksia lukiessani havainnut lukuisia kieliopillisia virheitä". Livet är inte lätt då man är en punktknullare som är rakt på sak.

Jag har fått prova på många nya spännande saker på sistone. Allt från att navigera ensam i huvudstaden till nya jobb.

Igår skickade jag in en videoarbetsinterintervju. Det blev ett rätt bedrövligt resultat, kombinera nervositet, rastlösa blickar och jakt av dubbelhakor medan man i efterhand försöker avgöra om man har pokka att skicka in materialet.

Jag säger bara: det finns förvånansvärt många stavelser att stamma på i  det finska språket. Också för tvåspråkiga.

Många bekanta har börjat krysta ut barn på löpande band. Själv har jag barnfobi och är övertygad över att jag inte ska skaffa barn. För endast ett halvår sedan fann jag Fjällrävenväskor fula, men nu då alla har en vill jag också ha en. Tänk om det går så med barnen också?

Jag jämförde just barn med ryggsäckar. Vilken bra mamma jag ännu kommer att bli.

Jag tror jag absolut kommer att göra mer spontana saker. Det här med håret var ganska kul, och det var lite trist i slutändan att ha tjockt hår som går ner till korsryggen.

När man bor på våning tio är det onödigt att leka Rapunzel.